hälsaPosted by mimmino 20 Aug, 2010 09:20Dags för bärplockning. Något jag hatade när jag var liten, men nu tycker jag att det är riktigt kul och framför allt avkopplande. Att bara låta tankarna vandra och då och då sjunga en truddelutt. (hur stavas det då?). Att ibland riktigt få leta fram det perfekta bäret som döljer sig bakom överlappande grenar.
Röda vinbär behövde jag inte leta fram. Grenarna riktigt tyngdes ner av dem. Dessa är rika på vitamin C som är en viktig antioxidant och stimulerar kroppens upptag av järn. Jag kan äta dem som de är t ex tillsammans med äpple i yoghurt, men man kan ju även göra en läcker paj som motverkar det där sura.
http://www.recept.nu/1.245143/per_morberg/efterratter_godis/frukt_bar/roda_vinbar_och_marangpaj
De
svarta vinbären var betydligt svårare att hitta. Kan de ha blivit kvävda av hallonbuskarna? Svarta vinbär är så rika på vitamin C att en enda portion täcker hela
dagsbehovet. Svartvinbärssaft är gott, men jag blev också sugen på att göra svartvinbärsglass:
http://www.kokaihop.se/recept/svartvinbarsglass
Hallon, min favorit. Bären, som i sig består av många små bär innehåller mycket mangan, C-vitamin och
fibrer. Det finns också hel del folat, B2-vitamin, magnesium, niacin,
kalium och koppar.
Och hör här: polyfenoler,
en ovanlig men kraftfull typ av antioxidanter. Det jobbiga med hallon är att de kan se så fina ut på utsidan men inuti är det skräp. Det gäller att kolla lite extra. Hallon äter jag helst som de är, ibland i morgonyoghurten. Men ibland kan man ju unna sig...
http://www.tasteline.com/recept/HALLONPAJ_2
hälsaPosted by mimmino 18 Apr, 2010 22:53”Om du finner honung, ät inte för
mycket, så att du blir övermätt och kräks. ”
(Ords 25:16)
Ska jag nånsin lära mig? Att jag inte
mår särskilt bra av mycket socker. Jag har lyckats avhålla mig ett
tag och mått bättre, men så tänkte jag häromkvällen att ”det
är så gott, det kan väl inte skada!” Det var väldigt gott, men
efter en sömnlös natt och en känsla av ”bakfylla” dagen efter
kändes den korta njutningen ganska blek.
Jag tror det var övermod
som fällde mig. Jag hade blivit lite stursk av att det gått så bra att äta bättre. Det är bara att inse (återigen) att jag inte klarar
en dag utan min himmelske Faders nåd och hjälp.
”Varför ger ni ut pengar för det
som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör
på mig, så ska ni få äta gott och njuta av utsökt mat. Böj ert
öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill
sluta med er ett evigt förbund: Ni ska få den trofasta nåd som jag
lovade David.” (Jes. 55:2-3)
Gud frågar: Varför spenderar du så
mycket pengar, din tid, dig själv på något som aldrig
tillfredsställer dig. Din törst blir inte släckt. Din hunger blir
inte mättad. Dina prestationer tomma. När vi har gett oss själv i
naturlig styrka, resurser och gåvor, inbjuder Gud oss att komma till
honom med tomma händer. Han vill inte ha våra pengar eller vår
prestation – han vill ha våra tomma liv. I utbyte för vår
överlåtelse ger han oss liv. En evig, överflödande och trofast
kärlek, som aldrig vacklar.
Vi kan inte komma till honom i styrkan
av våra egna meriter. Vi får klä av oss lögnerna och i stället
omfamna hans Sanning. Han kallar oss till dopfloden, där vi är
totalt försjunkna. Allt allt som är dött sköljs bort. En sådan
återfödelse är tillgänglig för varje område av vårt liv.
